Våghalsig tillit – Inledning
Tron som våghalsig tillit – 10 steg till ett större livsäventyr


   

INLEDNING

Kan tron vara våghalsig? För att förstå vad en tillitsfull tro är, tänk «motsatsen till kontroll» eller «motsatsen till magi». När tron befrias från kontrollbegäret, kan den beskrivas som modig och oförskräckt. Detta är inte någon tung religiös börda. Tvärtom kan en sådan tro vara ett värdefullt stöd, inte bara i vardagslivet, utan också för livsområden som till exempel demokrati, civilsamhälle och vetenskap. I följande text skall jag försöka förklara hur det går ihop.

 

Bakgrunden är en mörk och skrämmande erfarenhet jag hade för länge sedan. Det första kapitlet i min essäbok Navigation i mångfalden handlar om mina upplevelser i Tanzania och Rwanda under folkmordet 1994. Jag berättar om en färd tillsammans med en rebellofficer som visade en plats där folk blivit massakrerade. Att gå omkring bland hundratals döda kroppar är en otäck och omskakande upplevelse, kan jag lova. Du kan läsa hela berättelsen här: Kapitel 1 – Den totala cynismen.

 

I boken berättar jag också om när jag drygt två år senare besökte ett rwandiskt fängelse med fångar som gjort sig skyldiga till övergreppen:

 

Det var verkligen fullpackat, mångdubbelt mer än fängelset var byggt för. ... I ett hörn stod det några fångar och sjöng medan en dirigerade. Det var kyrkokören som övade inför mässan på söndag. Var det dessa män som hade begått sådana fruktansvärda grymheter? ... Hur kunde denna katastrof drabba ett land där de flesta var kristna?

 

En av fångarna visade mig runt i fängelset och jag pratade med några av dem. Till min förvåning var de rätt vänliga och trevliga. Jag förmodar att de flesta av dem var troende, fast jag är osäker på om de hade drabbats av ånger. Det är möjligt att de uppfattade kristendomen som en maktfilosofi – en förväxling som dessvärre inte alls är ovanlig. En annan möjlighet är att de hade låtit sig bli manipulerade genom propaganda. Bokens första kapitel avslutas med en reflektion om ondskans problem och livets mening. Kanske människan blev förvisad från paradiset för att lära sig att skilja mellan ont och gott.

 

En del kyrkor lär att ursynden i människan är hennes olydnad. Men vad som får människor att begå onda handlingar är ofta något helt annat: fruktan som föder ett maktbegär. Detta är en blind fläck för de kyrkor som använder hot om straff och löften om belöning för att skapa en lydig flock. De har större användning för människans svagheter (rädsla och självbelåtenhet) än för hennes starka sidor (förnuft och medkänsla). En av mina rwandiska medarbetare berättade för mig att undervisningen i hans kyrka till stor del handlade om att kvinnor inte får ha läppstift och örhängen och andra förbud på den nivån. Vad fångarna i fängelset tänkte och trodde kan jag mest spekulera om, men jag misstänker att de aldrig hade fått någon undervisning om att «rädsla är vägen till den mörka sidan».

 

Den goda nyheten är att det finns något som kan rädda oss från sådan här teologi. Genom den stora alliansen mellan Jerusalem och Aten har vi fått andliga resurser som kan hjälpa oss att stå det onda emot. Till det mest värdefulla hör den judiskt-kristna tillitstron och den greko-romerska stoicismen. Båda är starka botemedel mot kontrollbegäret och rädslans inbillningar.

Lutherrosen

Symbolen för oförskräckt tillit

I dialogen Euthyfron samtalade Sokrates med en teolog som uppfattade sig själv som en expert på gudomliga ting. Han ställde frågan «vad är sann fromhet och gudaktighet?» och teologen svarade att det är att göra affärer med gudarna: offer och vördnad i utbyte mot välsignelser och förmåner. Han tycktes mena att gudarnas vilja är deras ensak och något som människan i princip aldrig kan förstå, så det är bara att lyda deras befallningar. Sokrates gillade inte det här. Den blinda och tanklösa underkastelsen kan vara korrumperande och öppna dörren för det rena godtycket. För honom var sann gudaktighet snarare en sorts omsorg om själens hälsa, dygd och integritet. Det är på denna punkt som Gud och människan förenas i ett gemensamt projekt.

 

Det är just en sådan sokratisk utmaning som den kristna teologin behöver för att inte spåra ur och bli en krass makt-är-rätt filosofi. Bara då kan den bli ett alternativ till vår tids materialism och narcissism. Här har jag försökt sammanställa en 10-stegs guide som beskriver en möjlig väg ut ur «den mörka grottan». Beräknad lästid är 40-60 minuter.

 

Trons frigörelse

1. Sök efter den magi-befriade tron som ger en inre frihet

2. Följ Kristus så gott det går och låt insikterna komma när de vill

3. Låt tron få vara ett stöd för förnuftet (inte tvärtom!)

 

Förnuftets frigörelse

4. Fyll inte kunskapsluckorna med skenvetande

5. Se upp för halvbildningens tankefällor

6. Vidga horisonten genom klassisk bildning

7. Skapa vanor som stärker den inre friheten

8. Ha förbindelse med upplysningens andliga livsnerv

 

Gruppkänslans frigörelse

9. Rubba invanda tankebanor genom kulturkrockar

10. Gör inte övertygelsen till en tyckfråga eller vetfråga

 

 
 
    epost
 
  

 

Erik Pleijel

 

Skrivet om boken Navigation i mångfalden:

 

«Erik Pleijel är en civilingenjör som sedan 1992 arbetat i utvecklingsländer med frågor om vattenförsörjning. Utifrån mycket konkreta händelser reflekterar han om möjligheter och avarter i kulturmöten. ... Ur sina erfarenheter från livet reflekterar han om bistånd, filosofi och kristen tro på luthersk grund.»

Från recension av Mikael Mogren i Kyrkans Tidning 34-2014

 

«Stefan Löfven, ge din biståndsminister den här boken!»

Från krönika av Stefan Edman i Bohusläningen 6 Oktober 2014

 

Läs första kapitlet

Information om boken

 

 

 

 

 

 

 

Creative Commons-licens
Tron som våghalsig tillit av Erik Pleijel är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Essäboken Navigation i mångfalden är copyright, utom det första kapitlet som är CC-BY
info@navigationdiversity.se

CC BY-SA 3.0 Daniel Csörföly