Tron som våghalsig tillit

Inledning och bakgrund


Följande 10-stegs guide handlar om hur den kristna tron kan bidra med att utveckla den praktiska klokheten. Detta kan säkert låta lite märkligt. Vad betyder det, och hur hänger det ena ihop med det andra? Låt mig försöka förklara.


För länge sedan hade jag en mörk och skrämmande erfarenhet som tydliggjorde ett visst teologiskt och filosofiskt problem. Det första kapitlet i min essäbok Navigation i mångfalden handlar om mina upplevelser i Tanzania och Rwanda under folkmordet 1994. Jag berättar om en färd tillsammans med en rebellofficer som visade en plats där folk blivit massakrerade. Att gå omkring bland hundratals döda kroppar är en otäck och omskakande upplevelse, kan jag lova. Du kan läsa hela berättelsen här: Den totala cynismen. Kapitlet avslutas med en reflektion om Gud, det onda och livets mening. 


I boken berättar jag också om när jag drygt två år senare besökte ett rwandiskt fängelse med fångar som gjort sig skyldiga till övergreppen. Det var helt fullpackat med mångdubbelt fler fångar än fängelset var byggt för. En av dem visade mig runt och jag pratade med några av dem. Till min förvåning var de rätt vänliga och trevliga. På fängelsegården såg jag en grupp med fångar som stod och sjöng medan en dirigerade. Efter en stund förstod jag att det var kyrkokören som övade inför mässan på söndag. Det var alltså dessa män som hade begått sådana fruktansvärda grymheter! När jag lämnade fängelset kände jag mig mest förbryllad. Hur kunde denna katastrof drabba ett land där de flesta är kristna? Vad är förklaringen till att de blev ett så enkelt byte för ondskan? 


Denna tragedi var unik och extrem, men problemet angår oss alla i lika hög grad. Vad är skälet till att vi människor kan begå onda handlingar? Det kanske rentav hör till livets mening att ställa den frågan. Kanske vi är här på jorden för att lära oss att skilja mellan gott och ont...


En rwandisk man som hade deltagit i dödandet, men som efteråt kände djup ånger, berättade i en tidningsintervju: «Man fick beröm och blev respekterad om man dödat tutsier. Man var stolt. Vi var alla hjärntvättade, och trodde att om inte vi dödade tutsierna skulle de döda oss.» 1  Smicker och rädsla, med andra ord. Detta är en blind fläck för de kyrkor som använder hot om straff och löften om belöning för att skapa en lydig flock. De har större användning för människans svagheter (rädsla och självbelåtenhet) än för hennes starka sidor (förnuft och empati). Risken är att de troende blir lätta att manipulera, i värsta fall av sluga demagoger och maktmänniskor. Vad fångarna i fängelset tänkte och trodde kan jag mest spekulera om, men jag misstänker att de aldrig hade hört detta sägas i en predikan: «Rädsla är vägen till den mörka sidan. Rädsla leder till vrede. Vrede leder till hat. Hat leder till lidande.» 2 


Borde inte tron på Gud innebära att låta sig vägledas av det som är sant, gott och rätt – och inte av religiösa maktfantasier? Frågan är inte ny. Flera hundra år före Kristus reflekterade Platon över sin tids religion. I en av dialogerna samtalade Sokrates med Euthyfron, som uppfattade sig själv som en expert på gudomliga ting. Han var nyfiken på hans teologiska kunskaper och frågade vad sann fromhet och gudaktighet egentligen är.


Euthyfron svarade på ett sätt som visade att han förmodligen inte hade funderat på den saken tidigare. Efter en stunds diskussion blev det uppenbart hur han egentligen trodde. Fromhet är att göra affärer med gudarna: offer och vördnad i utbyte mot belöningar och förmåner. Han kunde inte riktigt förklara varför det finns somligt som behagar dem och varför det finns annat som misshagar dem. Han verkade mena att gudarnas vilja är deras ensak och något som människan i princip aldrig kan förstå, så det är bara att lyda deras befallningar.


Sokrates gillade inte det här och han tyckte att Euthyfron var lat. Den blinda och tanklösa underkastelsen öppnar vägen för det rena godtycket. Det var just en sådan krass makt-är-rätt filosofi som han argumenterade emot i dialogerna. För Sokrates var sann gudaktighet något helt annat. Han verkade se det som ett samarbete med Gud för att uppnå ett speciellt mål: förbättring av själens hälsa. Detta kan framför allt ske genom självkännedom, integritet, mod, måttfullhet, rättrådighet och sökande efter godhet och sanning. 3 


I vissa kyrkliga sammanhang är det mer populärt att följa Euthyfrons linje: Som belöning för sin trosiver kan man få beskydd, privilegier och evig lycka. En sådan tro snuddar vid magi och kan undergräva förmågan att resonera om vad som är rätt och fel. Tanken verkar vara att man kan få förbindelse med det andliga genom att förneka det mänskliga. I själva verket blir konsekvensen att man förlorar orienteringsförmågan. Samvetets kompass reagerar mer på smicker och rädsla, än på empati och förnuft.


Den goda nyheten är att kyrkan har andliga resurser som kan vända på det här. I stället för att utnyttja människans svagheter, kan den hjälpa henne att växa och bli stark och myndig. Hon är skapad med ett förstånd som behöver utvecklas och inte undertryckas. Vad vår värld så desperat behöver är fler kvinnor och män med fronesis – Aristoteles term för orienteringsförmåga och praktisk klokhet.


Om detta handlar följande 10-stegs guide. Beräknad lästid är drygt en halvtimme.


Trons frigörelse

1. Sök efter den totala tilliten som ger en inre frihet

2. Håll kursen mot målet: Agape och Logos

3. Lita på nåden och utforska världen med ett öppet sinne


Förnuftets frigörelse

4. Fyll inte kunskapsluckorna med skenvetande

5. Gå den gyllene medelvägen till den praktiska klokheten

6. Vidga horisonten genom klassisk bildning

7. Skapa vanor som stärker den inre friheten

8. Ha förbindelse med upplysningens andliga livsnerv


Gruppkänslans frigörelse

9. Ha två tankar samtidigt: ärlighet och respekt

10. Gör inte övertygelsen till en tyckfråga eller vetfråga


Dela & tipsa!
epost

Erik Pleijel





Navigation i mångfalden (essäbok)

  • Recensioner
  • Länkar till nätbokhandel
  • Bilder


Läs det första kapitlet


 

 

 

 

Creative Commons-licens
Tron som våghalsig tillit av Erik Pleijel är licensierad under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell licens.
Based on a work at http://navigationdiversity.se/text.
Tillstånd utöver denna licens kan vara tillgängligt på info@navigationdiversity.se.
Essäboken Navigation i mångfalden är copyright, utom det första kapitlet som är CC-BY-NC-SA