Tron som våghalsig tillit – Inledning

Tron som våghalsig tillit

Befrielsen från begäret att ha rätt

och rädslan att ha fel



   

Bakgrunden till följande artiklar är en mörk och skrämmande erfarenhet jag hade för länge sedan. Det första kapitlet i min essäbok Navigation i mångfalden handlar om mina upplevelser i Tanzania och Rwanda under folkmordet 1994. Jag berättar om en färd tillsammans med en rebellofficer som visade en plats där folk blivit massakrerade. Att gå omkring bland hundratals döda kroppar är en omskakande upplevelse, kan jag lova. Under återfärden slogs jag av en tanke och en stark känsla. Jag undrade vad nihilisterna och relativisterna skulle säga om de fick se detta. Skulle de insistera på att gott och ont bara är en fråga om perspektiv och subjektivt tyckande?

 

Du kan läsa hela berättelsen här: Kapitel 1 – Den totala cynismen. I boken berättar jag också om när jag drygt två år senare besökte ett rwandiskt fängelse med fångar som gjort sig skyldiga till övergreppen:

 

Det var verkligen fullpackat, mångdubbelt mer än fängelset var byggt för. ... I ett hörn stod det några fångar och sjöng medan en dirigerade. Det var kyrkokören som övade inför mässan på söndag. Var det dessa män som hade begått sådana fruktansvärda grymheter? ... När jag lämnade fängelset kände jag mig förbryllad, minst sagt. Hur kunde denna katastrof drabba ett land där de flesta var kristna?

 

Jag förmodar att de flesta i fängelset var troende, men jag är osäker på om de hade drabbats av ånger. Kanske de snarare uppfattade kristendomen som en makt-är-rätt-filosofi – en förväxling som dessvärre inte alls är ovanlig. En annan möjlighet är att de bara var lätta att manipulera. Det första kapitlet i boken avslutas med en reflektion om ondskans problem och livets mening. Kanske vi är förvisade från paradiset för att lära oss att skilja mellan gott och ont.

 

De otäcka upplevelserna i Rwanda fick mig att på allvar ställa den smärtsamma frågan: Vad är skälet till att religionen kan vara som ett «uselt träd som bär dålig frukt»? Beror det på att motivet för att tro på Gud inte är en längtan efter det som är gott, sant och rätt utan en fascination för makt? Dessa två motiv är som eld och vatten, och det senare tenderar att utplåna det förra. Sekulära frälsningsläror är inte till någon som helst hjälp i sammanhanget, för även tron på förnuftet och tron på ideologier har precis samma problem.

 

Lutherrosen

Symbolen för oförskräckt tillit och inre frihet.

Den goda nyheten är att det finns något som kan vända på detta förhållande. Genom den stora alliansen mellan Jerusalem och Aten har vi fått andliga resurser som kan hjälpa oss att hantera den mörka sidan i oss. Till det mest värdefulla hör den judiskt-kristna tillitstron och den greko-romerska stoicismen.

Det är vanligt att kyrkor lär att ursynden i människan är hennes högmod. Men det finns också något annat som gör allting sjufalt värre: fruktan som föder ett makt- och kontrollbegär. Detta är en blind fläck för de kyrkor som baserar tron på rädsla snarare än på tillit och stoiskt mod. Vad fångarna i det rwandiska fängelset tänkte och trodde kan jag bara spekulera om, men jag misstänker att de aldrig fått höra en predikan om att rädsla är vägen till den mörka sidan.

 

Jag är ingen präst eller teolog, så jag kan inte hålla någon sådan predikan. Men eftersom saken berör mig har jag dristat mig att försöka göra något annat: att visa hur vi kan återupptäcka den kristna stoicismen.

 

I korthet ser tankegången ut så här. Vägen till befrielse börjar med den våghalsiga tilliten («sola fide»). Språnget till tron får en viktig konsekvens, nämligen frälsningen från begäret att ha rätt och rädslan att ha fel. Detta skapar den inre frihet som är förutsättningen för en god omdömesförmåga och för rättrådighet, måttfullhet och mod – de fyra kardinaldygderna.

1. Dogmatism (igelkott) 2. Fronesis (räv) 3. Relativism (sengångare)

Omdömesförmåga – fronesis i Aristoteles terminologi – är en egenskap som behövs för att kunna leva och fatta beslut i en komplicerad värld. Detta förutsätter dock att man undviker bekväma undanflykter som dogmatism och relativism. De som utvecklar denna förmåga kan bli ett värdefullt stöd för olika livsområden, som politik, bistånd, civilsamhälle och vetenskap.

 

Följ resonemanget i artiklarna och se hur gamla och beprövade idéer kan få praktisk betydelse för oss idag. Beräknad lästid är ungefär en timme.

 

 

Erik Pleijel


Skrivet om boken Navigation i mångfalden:

 

«Erik Pleijel är en civilingenjör som sedan 1992 arbetat i utvecklingsländer med frågor om vattenförsörjning. ... Ur sina erfarenheter från livet reflekterar han om bistånd, filosofi och kristen tro på luthersk grund. Det är en vis man som skriver och hans visdom är ofta lätt att överföra på vardagslivet i Sverige.»

Mikael Mogren

Recension i Kyrkans Tidning

 

«Fast någon vanlig tekniknörd är han inte, snarare en humanist, filosof och teolog. Som trivs i den mänskliga mångfalden, lyssnar, lär, reflekterar och försöker leva sig in i andra individers och kulturers historia och identitet. ... [Uppmaning till statsministern:] ge din biståndsminister den här boken!»

Stefan Edman

Krönika i Bohusläningen

 

Information om boken Första kapitlet


   Dela & tipsa!

 


     

         
   epost

Creative Commons-licens
Tron som våghalsig tillit av Erik Pleijel är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.
Essäboken Navigation i mångfalden är copyright, utom det första kapitlet som är CC-BY
info@navigationdiversity.se